När jag var liten tillbringade jag delar av somrarna i en liten stuga på västkusten. Sommarhuset byggdes av min mormor och morfar på 50-talet och togs sedan över av min mamma och hennes två systrar. Därför delades sommaren rättvist upp i tre delar och familjerna fick turas om att bo där. Fastän vi ju bevisligen inte bodde där mer än tre veckor var sommar, så minns jag det som vi alltid var där. Det fanns en spegel där som var väldig märklig för när man speglade sig i den såg man alltid finare ut än i alla andra speglar. Kanske var det ljuset eller kanske var den lite bucklig i glaset på precis rätt ställen. På hatthyllan i hallen låg det en hög med halmhattar som passade bra i starkt solsken. Det luktade sommar om dom hattarna. I garderoben fanns något fint - två stickade ollar, en blå och en grön, med raglanstickad ärm. Gissa om jag föredrog den gröna? Tröjorna hörde liksom till huset så den som bodde där för tillfället fick använda dom.
Dessa två tröjor finns inte mer (
jag vet faktiskt inte när dom försvann... ), men jag har alltid velat sticka något liknande.
Gissa vad jag har på stickorna nu! Jag hittade nyligen det rätta mönstret på
Ravelry och nu har jag hunnit sticka ner till midjan.
Det verkar väldigt lovande så här långt.
5 kommentarer:
Ååh vad spännande att se hur den blir. Det låter så härligt när du berättar om sommartröjorna.
Härligt!!=)
Vilken härlig historia! Känner igen det där, fast på vårt sommarställe var det en gammal sliten hatt som väcker samma typ av minnen. Tyvärr är den också försvunnen nu... :)
Vilken underbar beskrivning, man liksom känner dofterna och värmen av sommarsol! Lycka till med den fina tröjan, härlig myspysmodell att gosa i.
Vad härligt med nostalgisk stickning! Men jag tycker inte det ser grönt ut... :-)
Skicka en kommentar