Lägesrapport i Dödergöks sockutmaning

Tre par sockar är nu färdigställda och jag har färgat garnet till det fjärde paret. Det blev en härlig limegrön färg som passar perfekt till mina nya skor. Min man hade med sig en överbliven kokplatta hem från jobbet i morse (han arbetar natt ), så för första gången kunde jag stå utomhus med min färgning. Vilken lyx att stå i strålande sol och slippa ta med gulaktigt inomhusljus i beräkningen. Så kul med färg!
Det blev ytterligare ett sockgarn färgat och två härvor sjalgarn, vars färg jag inte riktigt gillade, fick sig en överfärgning. Visst ser det trevligt ut med garn som fladdrar i vinden?

Nu i kväll har det hunnit bli två par tår stickade av det nyfärgade garnet.

Dödergöks sockutmaning

Sticka sockar är kul och vilsamt, tycker jag. Eftersom jag bara använder egenstickade sockar numer, så gäller det att ha en stadig produktion. Dödergöks sockutmaning lät väldigt inspirerande, så jag nappade direkt. Jag använder mitt eget bassockmönster oavsett vilka sockar som ska stickas, sen lägger jag in spetsmönster, gör en flerfärgsstickning eller ränder. Ibland köper jag mönster och lägger till detaljerna jag gillar till mitt basmönster men oftast hittar jag på själv. Sockarna stickas alltid från tån och upp.
Första paret ut blir ett par bruna och svarta slätstickade, som jag kallar för Chocolate & Licorice Socks. Det är bara det sista på skaften kvar på det paret nu.

Nästa par blir ett par lilarandiga av restgarn, som Sofia min äldsta, ska få.

Jag har nyss köpt mig ett par nya skor som jag vill ha ett par matchande sockar till. I gömmorna finns ett nystan ljusgrått sockgarn, som jag tänkte färga i lime/ljust grönt och sen sticka mej ett par
Contorta. Det blir par nummer tre…

Längre än så har jag inte kommit i mina sockplaner - jo, förresten! Jag har ett par flerfärgsstickad sockar med miljoner trådar kvar att fästa. Det får bli min fjärde sockutmaning.

Fästtrådarna på bilden x 2...

.... som Martine i poden iMake brukar säga - Watch this space!

Det är mycket på stickorna nu...

Mitt första försök med...

... Tubular Bind Off gjorde jag på mina senaste tå-upp-sockar. Jag är väldigt nöjd och kommer att använda mig av den tekniken fler gånger.
Sockarna är stickade enligt mina sockfilmer som finns i den vänstra sidebaren, på stickor 2,5 mm.
Garnet är Tant Koftas merinosockgarn, som känns lite tjockare och fluffigare än hennes vanliga sockgarn. Jag har snart använt sockarna i en vecka och hittills har det inte dykt upp en enda noppa. Bra betyg!

Vad det blev av det blågula garnet

Medan det har varit väldigt lite aktivitet här på bloggen så har jag stickat desto mer. Handlederna är nästan helt återställda och det är så skönt. Jag kan sticka nästan så mycket som jag vill. Hur härligt som helst!
Det dyker nog upp ett och annat av sommarens och höstens projekt här framöver.
I juni gav jag mig på att färga självrandande garn, som några av er kanske minns. Så fort garnet torkat satte jag igång att sticka sockar. Blått och gult är ju en lite skum kombination, tycker jag. Svår att kombinera med mina vanliga färger... mer kul än praktiskt, så att säja. Därför bestämde jag mig för att sticka tills garnet tog slut, för att slippa restgarn som bara skulle bli liggande.  Det blev nästan knästrumpor. Jag måste erkänna att sockarna har hamnat i min byrå, nästan oanvända. Ett par i reserv, när det gått hål i alla mina andra sockar, kan ju aldrig vara fel...;-)
Jag har färgat på Schoppel-Wolles Admiral naturvitt och sockarna är stickade från tån och upp, som jag visar i filmerna vänsterspalten. Stickor 2,25 mm, 120 cm rundsticka, som vanligt.

Från insidan av foten och från utsidan

Färgningsonsdag

Av någon underlig anledning blir alltid omknytningssnörena finast av allt. Jag sparar alltid mina sådana garnändar just därför.

Länge har jag velat prova på att färga självrandande garn och för flera veckor sedan nystade jag upp en lååång härva av Admiral sockgarn i vitt. Ett varv runt härvan blev ca 13 m. Sedan blev garnet liggande i väntan på färgarlust... den dök upp först nu. Tanken var att göra ena halvan guldbrun och andra halvan jadegrön, men det ville inte garnet och färgen och jag var inte tillräckligt envis idag. När jag var färdig och hängde upp härvan på tork (fantastiskt bra torkväder idag... tog bara 45 min), så insåg jag att jag hade färgat svenska flaggan. Jag står i mitt kök med halvtaskig belysning och det är rätt ofta jag gissar mig till slutresultatet. Hursomhelst så passar det ju väldigt bra eftersom det är Sveriges nationaldag imorgon.

Lite annat färgade jag också, men jag blev inte nöjd med utfallet där, så det behövs ytterligare ett dopp i grytan. Men det får bli en annan dag när tålamodet är i bättre form.

Nu är bara frågan om jag ska sätta igång med sockstickningen med en gång eller vänta tills imorgon när det är flaggdag...

Sockutmaning

Som ni kanske har märkt, så gillar jag att sticka sockar. När jag gjorde en en liten koll bland mina projekt på Ravelry, så fanns där 48 par sockar. Två av paren är oavslutade och nio par har jag stickat åt någon annan än mig själv. Ändå känns det som om det fattas mig sockar... det kanske var därför jag anmälde mig till en sockutmaning på Ravelry; 13 socks in 2013.
Det är så roligt och den här veckan har jag fått färdigt mitt femte par sockar för i år. Jag och mina döttrar är inbitna Gilmore Girls-fans och Rory i serien brukar alltid ha så fina flätstickade tröjor. Inspirerad av dessa tröjor kallar jag sockarna för Rory's Cable's. Som vanligt har jag använt min toe-up tutorial och sedan lagt till flätmönstret. Om någon är sugen på att kolla in mina sockfilmer, så finns länkarna i bloggens vänsterkant.

Garnet jag använt heter Cascade Heritage Solids och sockarna är stickade med 2,25 mm sticka.
Det kom så lägligt nytt vitt sockgarn från Garnkorgen i torsdags, som åkte i färggrytan med en gång. Lite spännande blev det när garnänden jag knöt om härvan brast och hela härvan blev ett enda trassel. När garnet hade torkat fick jag leta en låång stund innan jag hittade den ena av ändarna på garnet, för att kunna sätt igång att trassla upp det hela. Roligt, jag älskar trassel, kan hålla på i timmar utan att tröttna.

På fredag kunde ett nytt par sockar påbörjas... och som jag har stickat. Nu är det bara en bit på skaftet kvar.

 

Jag såg att Kråkspark hade skrivit så fint om min sockbeskrivning. Tack! Jag är visst inte ensam om att ha blivit drabbad av sockstickningsfeber. :-)

Sockstickning

 

Jag stickar på mina Odensockar... några varv om dan. Det känns som om detta kommer att bli mina finaste sockar nånsin. Om jag gör åtta varv om dagen från och med i dag, så kan dom vara färdiga om sådär 14 dar. In a fortnight på engelska... fint ord tycker jag och så låter det så väldigt mycket kortare än på svenska. 
Jag har ändrat lite i mönstret eftersom jag föredrar ner-och-upp-stickning... tog helt enkelt och vände charten (men ååå, vad heter det på svenska) upp-och-ner. Det är ett härligt pill med flätstickning på 2,25 mm stickor när allt blir rätt men några fula ord slank allt ur mej imorse, när jag blev tvungen att sticka baklänges två varv.
Tur att Doris gjorde sig sötast i hela världen, så jag fick annat att tänka på...

På stickorna...

Det går lite trögt med stickningen för tillfället pga bråkiga handleder. Det börjar kännas som en följetong det här...
När sticktiden blir förkortad på det här viset, så har jag en tendens att kompensera med att låtsashandla garn på nätet. Ni vet när man hänger i random webbutik och fyller varukorgen med än det ena och än det andra. Oftast stänger jag ner webbsidan innan det är dags att gå vidare till kassan, men det är inte ovanligt att jag går så långt att jag skapar ett konto och fyller i alla kontaktuppgifter innan det är dags att stänga webbfönstret och pusta ut.
Sen händer det allt att jag löper linan ut och klickar på beställ, men jag blir bättre och bättre på att låta bli! Undrar om det finns någon stödgrupp någonstans för det här beteendet?
Just det, På stickorna var det ju...
Jag började sticka på dom fina Oden Socks, men flätstickning är väldigt påfrestande, så det blir bara något varv om dagen på dessa raringar.

För att ha en lite vilsammare stickning lade jag upp till en Raka rör i det nyfärgade Filisilk. Underbart garn att sticka i... ren njutning. Det passar väldigt bra att sticka i guldgult nu när solen lyser med sin frånvaro ( jag dör, så vitsigt!).
Det passar rätt bra att minska ner på sticktiden när det finns en lektokig katt i huset. Det är helt omöjligt att sticka när Doris är vaken.

Lördagskväll i stugan

Soffor är till för att slappa i! Från klockan två till framåt sextiden på kvällen brukar katterna ta sin middagslur. Vill man få en soffa för sig själv blir det till att flytta en och annan katt.

Ser ni mina små garnförråd?

Dom senast veckorna har jag gått in för att träna upp min engelska, dels genom att lyssna på lagom svåra ljudböcker (Harry Potter...som jag, typ, kan utantill) och sen lyssnar jag på Knitting podcasts (helst brittiska, för det bor en liten anglofil i mej). Den nyaste podcasten som jag fastnat för heter iMake. Martine som gör den bor på Guernsey och hon pratar inte bara om stickning utan om lite av varje, tex tipsade hon om boken som ligger på mitt soffbord, The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society, av Mary Ann Shaffer. Jag tycker att jag var väldigt fiffig, som lånade både den engelska boken och den svenska översättningen på biblioteket. Nu läser jag den engelska boken och har den svenska vid sidan om... och det är sååå skönt att slippa att titta i ett lexikon hela tiden.
Lite nördig är jag allt, för i min iphone har jag världens bästa lexikon, Merriam Websters Dictionary, och där kan man lyssna hur orden uttalas och även spara speciellt trevliga ord, för senare innötning. Min lista där börjar bli ohanterligt lång...
På bordet ligger även mönstret till Oden Socks, som jag precis börjat på. Det finns en grupp på Ravelry, 13 socks in 2013... gissa vem som gått med i den? Det var Disashantverk som tipsade om den gruppen och den passar fint för en socktok som mej. Undras just om man kan skaffa sig en spökstickare, för att hinna med allt som står på stickkö...
I fönstret står den sorgliga resten av en julstjärna, som Doris valt ut som klösträd. Gardinerna har vi fått ta bort, för i dom dinglade hon mest hela tiden.
Ha en forsatt skön kväll! Nu blir det te, kattgos och Wordfeud för mej.

Dåsiga Doris, som börjar bli riktigt stor.

Lucia hos mej

Dagen började skönt... jag vaknade sist och båda brasorna var redan tända. Det var bara att brygga morgonkaffet och sjunka ner i soffan och mysa i värmen.
När vi renoverade köket så bestämde vi oss för att sätta in en liten vedspis i gjutjärn, mest för att kunna laga mat och hålla värmen i händelse av långvariga strömavbrott (sen att elföreningen passade på att gräva ner alla luftledningar i samma veva och vi inte haft ett enda långvarigt strömavbrott sen dess... jaja... ). Den vedspisen är en källa till outsinlig glädje i dessa vintertider! Jag har lagat mat på den nästan dagligen sen kylan slog till.

Köttfond är inte det mest fotogeniska i köket... ser mest ut som diskvatten.

 

Idag står där en stor gryta med nötbuljong och puttrar och sen någon gång i kväll ska jag sila buljongen och portionsfrysa den. Jag brukar använda creme fraicheburkar, som jag ställer på en bricka i frysen tills buljongen är genomfryst och sen samlar jag alla burkarna i en plaspåse. Så lyxigt att plocka fram egen buljong, när någon maträtt behöver piffas till. Idag blev det lite rotsellri, persiljerot, lök, vitlök, ett märgben, ett litet köttben, lagerblad och vitpepparkorn. Kokas läänge, typ minst 8-10 timmar.
Ett lussebröd (!) fick jag bakat till mig och Beata, som är hemma och är förkyld. Hittade ett lchf-recpt på nätet och gjorde om lussekatterna till en liten limpa istället. Gissa varför? Jo, för då kan man skära skivor och breda smör på! Så lchf! Nu har vi mumsat massa lussemackor, så det blir nog att skjuta på middagen lite. ;-)

Jag misstänker att jag inte är den enda som har börjat lyssna på Stickpodden. Så trevligt att lyssna på medan man stickar. Helt plötsligt väcktes ett behov av att lyssna på stickprat, när veckans Stickpodd vara färdiglyssnad. Det finns en hel del engelska stickpodcasts och jag har testat igenom några och hittat en som jag har fastnat för. Den heter Cast On och hon som gör den heter Brenda Dayne.  Det finns 124 avsnitt, så det räcker ett tag. Idag har jag hunnit med tre avsnitt och börjat på ännu ett par sockar - i grått av alla färger! Det finns lite för mycket färger att välja på i mitt garnlager, så jag fick spel och valde att 'go crazy' och göra ett par gråa.

Sockembryo...

Jag önskar er alla en skön Luciadag!

Sommarens sockar

Det har hunnit bli ett antal par obloggade sockar under sommaren - jag blev lite förvånad när jag kollade igenom alla bilder. Fem par! Det är nog dags att inse att ont i handlederna inte hindrar mig så mycket som jag inbillar mej. Visst tar det längre tid, men en maska är ändå en maska och till slut blir det klart. Alla paren är stickade från tån och uppåt enligt mina sockfilmer i vänstermarginalen. Ett antal korta filmer som beskriver varje moment i sockstickningen. Jag använder mig av magic loop-tekniken.

Först ut är ett par gröna (mina andra nästan likadana är utslitna och behövde ersättas), med ränder... helt klart mina favoriter. Stickade i Tant Koftas sockgarn på stickor 2,25 mm.

Ett par i Noro Kureyon Sock i ett försök att minska garnstashen lite... det hjälpte marginellt, men ett försök iallafall. :-) Även här har jag haft 2,25 mm stickor.

Ett par riktigt korta sommarsockar är nästa par. Om ni undrar över färgvalet, så var det för att matcha mina älskade och förhoppningsvis outslitliga Keensandaler (jag har haft dom i fem säsonger nu!). Jag tycker att jag lyckades bra, eller egentligen är det ju Tant Kofta, som har fixat den perfekta färgen. Stickstorleken behöver nog inte upprepas mer eftersom det är 2,25 mm på alla paren...

Sedan är det ett par till Beata i hennes älsklingsfärger (fast hon tyckte att det var onödigt mycket grönt... ). Stickade i Hjertegarns kunstgarn. Den här blå färgen blir förresten fantastiskt fin överfärgad med gult. ;-)

Sist är ytterligare ett par i Tant Koftas sockgarn. Det är nog det paret som sitter bäst av alla sockar jag stickat... någon gång ska jag skriva ner exakt på varvet hur jag stickar ett par sockar till mej själv. Det skulle underlätta framtida stickningar. Men, men, den dagen har inte kommit än.

Grönt garn...

Maska fogas till maska... långsamt... varv efter varv.

Ytterligare ett inlägg om sockgarner

Tant Koftas sockgarn (Zitron), stickade 2011, mer än flitig användning

Zauberball, stickade 2010, måttlig användning

Drops Delight, stickade 2010, mindre än måttlig användning

Regia Tweed, stickade 2012, måttlig användning

Nu finns det ju fler egenskaper än bara hur mycket garnet noppar och hur länge det håller mot nötning. Ett exempel är Noro Kureyon Sock, som är det sockgarn jag tycker bäst om; sämst hållbarhet mot nötning, noppar förhållnadevis mycket och töjer sig en sådär en halv storlek. Trots det tycker jag att de positiva egenskaperna väger över... skönt att sticka med och fina färgskiftningar... dom färger som jag inte gillar i ett noronystan plockar jag bort och färgar om.
Två andra garner på min bästalista är Schoppel-Wolles Admiral och Tant Koftas sockgarn, som kommer från Zitron. Båda sorterna är garn som noppar väldigt lite och som jag gärna använder.. garn som stickar sig själv, liksom. Admiral kan kännas lite platt i färgen, men fugerar utmärkt att färga själv.
Bottennappet är Drops Delight - tråkigt att sticka med, noppade vid första användningen och dessutom obehagligt att ha på sig.
Jag har lite svår för att bestämma vad jag tycker om Wollmeise... blev klart förvånad över hur mycket det noppade och töjde sig (faktiskt det garn som töjde sig mest), men det finns i fantastiska färger och är skönt att sticka med.