Varma vantar

Två vackra Noronystan från Tummelisa, som värmt min bokylla länge, har blivit förvandlade till iphonevantar (!!). Bästa jag stickat på länge... så smidigt att slippa ta av sig vantarna när det är dags att klappa iphone. ;-).
Mönstret jag använt heter Camera Mittens och är så fiffigt. Vantarna stickas från toppen av handen mot handleden och man behöver inte tänka på masktäthet eller liknande. Bara att börja och låta ökningarna följa handen. Vantarna i mönstret har bara hål för pekfingrarna, men jag gorde en likadan öppning på tummarna. Jag stickade som vanligt med magic loop och använde den här gången stickor 4,5 mm.

Höstfärger

Förra hösten stickade jag mej en höstig halsduk och för ett par veckor sen insåg jag att halsduken behövde kompletteras med mössa och vantar. Nu är jag klar och november kan storma in för jag kommer att ha septemberfärgerna med mig hela vintern.
Halsduken är stickad som en tub och är nästan två meter lång och mönstret har jag hittat på själv. Mössan är en omarbetad Felicity (mitt favoritmössmönster förövrigt) och vantarna är ur Sticka mera småvarmt av Johanna Wallin. Garnet är Tynn Alpakka från Du Store Alpakka. Totalt gick det åt två nystan brunt och ett nysta vardera av dom övriga färgerna.
Konstigt nog så var fyrkantiga stickor det enda som fungerade med det här alpackagarnet... jag fick inget flyt alla med vanliga rund, varken metall eller trä. Tur att jag hade ett par uppsättningar sådana.

Tjugofyra...

... trådar att fästa, sen kan jag värma mina händer i sprakande höstfärger. Tjugofyra... 24... XXIV... måånga trådar...

1:a advent

Dagens deg på jäsning är Gotlandslimpa ur boken Surdegsbröd. Det luktar underbart av pomerans, anis och fänkål i köket och ännu är det inte dags för gräddning... bra adventslukt! Fönstren har fått krukor med röda julstjärnor och cyklamen och ljusstakarna har fått hela glödlampor. Julstämningen är på topp!

Jag fick en fråga av The Knitting Seaman, om jag inte tröttnar på att sticka grönt. Svaret på det är - inte än! :-)
Här är två av mina tre pågående stickningar:

Ända sen mönstret till Andrea's shawl kom har jag velat sticka den, men inte kunnat bestämma mig för vilket garn som passade bäst. Häromdan föll allt på plats och nu är den gröna kanten färdig. ;-) Den randiga delen blir i gult och brunt. Jag stickar den i Tant Koftas underbart mjuka babyalpacka... två trådar av sjalgarnet med stickor 4mm.

M beställde ett par fingervantar och efter att ha rotat lite i garngömmorna hittade jag två nystan Rowan felted tweed, som han godkände.

Värmande vantar

Mina favorithandledsvärmare är ett par gröna med röd kant stickade i Noro Kureyon sock. Nu har det blivit för kallt att ha bara fingrar utomhus, så för nån vecka sen kom jag på att det ju går att göra ett par likadana, fast med fingrar på. Fingervantar alltså... Nu är dom färdiga... sånär som på mer än tjugo ofästade trådar, med det är ju på insidan och i det här fallet är det utsidan som räknas. ;-) Hurra för varma vantar!
Den här veckan har ägnats åt stickning, sömnad (en klänning och fiffig förvaring ) och bakning (valnötsbröd, havrebröd och knäckebröd ) - husligt så det förslår...

Nystickat

Av Manosgarnet, som blev över när jag stickade mina tumvantar, blev det en... mössa. En Felicity, närmare bestämt. Kommer att bli skönt, framåt hösten. Manos silk blend, är mjukt och lättstickat och skönt att använda. Det kan nog bli fler härvor av den sorten, om jag hittar något mönster jag gillar.

Igår hade jag en härlig och inspirerande eftermiddag i Tant Koftas växthus. Hon bjöd på smaskigt oliv- och fetaostbröd och det blev stickning och garnklappning. Det mest fantastiska var att jag fick en ljuvlig garnhärva i en färg, som får hjärtat att slå lite snabbare på mej. Jag har redan lite planer på vad jag vill sticka av det, men det är inte så bråttom. Först måste härvan klappas på och gosas med... länge, länge...

Uppehåll

Förut tittade solen fram emellan regnskurarna och då gick jag en sväng i trädgården. Wow! Efter flera års väntan blommar äntligen min stiliga rödorange daglilja för första gången.

Jag håller på med ett par Dimorphous Mittens i det grönfärgade Manos silk blend. Vi är inte riktigt överens, jag och mönstret... har fått ändra ganska mycket. Mina händer, långa och smala, passar sällan ihop med vantmönster, så det blir för det mesta så här. Vanten på bilden kommer jag att göra ytterligare lite mindre, fast det får vänta till imorgon. Nu är jag rätt less på att bråka med vantar... hösten är forfarande låångt borta.

Imorgon ska jag hämta maken vid tåget, så nästa vecka blir det nog lite mer aktivitet, med uthusröj, bilreparationer och liknande. Jag och lilla A är nöjda med en skön slapparvecka, men det blir lite trist i längden, med att hänga framför tvn och sticka hela dagarna.