Lite dagens...

 

Här stickar jag omväxlande på Ysoldas Mystery Kal och en nyupplagd mössa...

 

Surdegsbröd som ska vikas var 45:e minut...

Förbereder långkok av syrad fläskkarré...

Färdigt bröd, som nu är överlämnat till våra grannar

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

... kaffe med kokosolja i.
När jag gjorde en koll i mina gömmor insåg jag att jag kanske har ett lite stört förhållande till kaffe. 4 kg kaffe undanstoppat... en vill ju inte stå utan ifall affären är stängd. ;-)
Det kanske beror på att jag var över förtio innan jag började dricka kaffe och nu känner att jag måste dricka i fatt?  Jag har en teori om varför jag njuter så oerhört av varje kopp (7-8 om dan). Bara för att jag väntat så länge med att dricka kaffe så blir kaffestunderna liksom mer koncentrerade nu. Procentuellt sett till min livstid menar jag...
Se där! Nu fick ni en inblick i mina snåriga tankar...
Hursomhelst så ska kaffet ska skummas och sen har jag kanel, ingefära, nejlika eller kardemumma på... eller blandningar av dessa kryddor.

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

... blomkål!

 

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

... är kaffe!

Eftersom jag aldrig snacksar, men inte kan tänka mig ett liv utan kaffe...

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Jag hoppar på Onekligens roliga lista med bloggrubriker för var dag i januari. Var dag kanske det inte blir, men kanske varannan eller en och annan...
Här är dagens i alla fall:

Det här är mitt favoritrum... här äter vi, umgås, stickar (mest jag då... ), läser helt tv-fritt.
Ett fridfull och vilsamt rum, som fortfarande är julklätt.
Barren sitter ännu kvar på granen, så julen får stanna ett litet tag till. En av katterna, Elling, ligger strategiskt placerad nära värmeblåset från kaminen och Doris slappar i fåtöljen. Bakom granen ligger den tredje kissen Ronja och sover.

Ett nytt år...

... med en massa dagar att fylla med roligheter. Det känns bra! I år tänker jag få i gång spinnrocken jag fått och börja spinna igen, jag vill jag lära mig använda Photoshop bättre, göra egen korv, börja yoga igen, krympa mitt garnlager, i alla fall lite... genom att sticka massor och inte handla garn hela tiden, bygga om hallen, geocacha i alla fall dubbelt så många gånger som under 2013, vilket inte bör bli allt för svårt då det bara blev en funnen... ha tråkigt ibland, så nya tankar och idéer hinner födas, laga mat långsamt, tycka om mig själv varje dag... ta med kameran ofta, odla massor med lök av alla sorter... läsa det här blogginlägget då och då och kanske fylla på med mer...

Solstenen i hästhagen

Salighetssaker...

... från Tradera. Blivande stickmarkörer, kanske...

Kanske återvänder orden...

... tillsammans med ljuset och värmen?

Jag är en siffernörd, som har varit fascinerad av siffror hela livet. Det är ofta lättare för mig att komma ihåg ett telefonnummer/bilnummer än ett namn och jag minns de flesta koder som jag haft. Det har blivit lite svårare att memorera med åldern och jag måste anstränga mig mer nu.
Något som jag för det mesta roar mig med är platespotting. För er som inte känner till det så går det ut på att leta bilnummer (endast sifferdelen på svenska skyltar), med början på nummer 001 och sedan är det igång. Regeln är att hitta alla siffrorna i tur och ordning och är du det minsta osäker på om du sett rätt så gills det inte... bilnummer på tv räknas inte heller. Detta är någonting som tar åratal.
Jag är nu på 217 och det har tagit 3½ år! Min man brukar reta mig för att jag aldrig känner igen människor vi möter med bilen, när vi är ute och far. Inte konstigt när allt jag ser är siffror.
Idag när jag var ute en sväng insåg jag att ett nytt beteende har smugit sej på mej, sannolikt en signal på att jag hängt ovanligt mycket på Ravelry och funderat på mösterkonstruktion senaste tiden.
Varje gång jag mötte en bil, säg en med nummer 421, så pling, tänkte jag Noro Kureyon Sock(420m/100g). Bilnummer 562 - Magasin Duett Supersoft, 560m/100g... 298 - Visjögarn, 300m/100g...
Det hela utvecklade sig till att jag även började spåna på passande mönster till bilnumren. När jag närmade mig Kungälv och trafiken ökade, så började min hjärna nästan koka.
Vad säger ni? En ny kul tävling för en bil full med stickerskor som är ute och åker tillsammans. Vem hittar flest garn/mönster per bilnummer.
Vad gjorde jag då på min utflykt? Det blev några tyginköp, naturligtvis kunde jag inte låta bli att handla garn (en härva Kampes och en härva Manos Silkblend), en Ottobre (nr3/2013), slank med i korgen, en ny mixerstav och äntligen (!) nya lurar till telefonen. Det har jag saknat sen Doris tuggade av mina gamla runt jul. Hon har blivit så stor nu att lursladdar inte längre är det roligaste som finns. Nuförtiden är det fåglar, möss och ekorrar som gäller, ja, och så matte då förstås.
Nu ska jag slänga mina tyger i tvättmaskinen för imorgon ska jag sy. :-)

Lördagskväll i stugan

Soffor är till för att slappa i! Från klockan två till framåt sextiden på kvällen brukar katterna ta sin middagslur. Vill man få en soffa för sig själv blir det till att flytta en och annan katt.

Ser ni mina små garnförråd?

Dom senast veckorna har jag gått in för att träna upp min engelska, dels genom att lyssna på lagom svåra ljudböcker (Harry Potter...som jag, typ, kan utantill) och sen lyssnar jag på Knitting podcasts (helst brittiska, för det bor en liten anglofil i mej). Den nyaste podcasten som jag fastnat för heter iMake. Martine som gör den bor på Guernsey och hon pratar inte bara om stickning utan om lite av varje, tex tipsade hon om boken som ligger på mitt soffbord, The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society, av Mary Ann Shaffer. Jag tycker att jag var väldigt fiffig, som lånade både den engelska boken och den svenska översättningen på biblioteket. Nu läser jag den engelska boken och har den svenska vid sidan om... och det är sååå skönt att slippa att titta i ett lexikon hela tiden.
Lite nördig är jag allt, för i min iphone har jag världens bästa lexikon, Merriam Websters Dictionary, och där kan man lyssna hur orden uttalas och även spara speciellt trevliga ord, för senare innötning. Min lista där börjar bli ohanterligt lång...
På bordet ligger även mönstret till Oden Socks, som jag precis börjat på. Det finns en grupp på Ravelry, 13 socks in 2013... gissa vem som gått med i den? Det var Disashantverk som tipsade om den gruppen och den passar fint för en socktok som mej. Undras just om man kan skaffa sig en spökstickare, för att hinna med allt som står på stickkö...
I fönstret står den sorgliga resten av en julstjärna, som Doris valt ut som klösträd. Gardinerna har vi fått ta bort, för i dom dinglade hon mest hela tiden.
Ha en forsatt skön kväll! Nu blir det te, kattgos och Wordfeud för mej.

Dåsiga Doris, som börjar bli riktigt stor.

Gott nytt år kära bloggläsare!

Jag är så glad för alla ni som har hittat hit och läser det jag skriver och lämnar kommenterar ibland. Även om jag inte alltid svarar på era kommentarer, så läser jag dom och gläds. Tack!
En annan sak jag är glad över är att alla ni som bloggar finns, så jag får massa rolig läsning. Jag känner att jag inte kommenterar ens i närheten av hur mycket jag skulle vilja, så jag passar på att tacka för alla fina bloggar här. Tack!
Sen tänkte jag avlägga några nyårslöften inför 2013 (jag gillar önskningar som är lätta att hålla)!

• Jag tänker handla garn
• Jag ska sticka massor
• Jag tänker inte åka vasaloppet

Sådär nu kan 2013 komma med dunder och brak...

Bild från Fallens dagar 2006

Gott nytt år!

Lucia hos mej

Dagen började skönt... jag vaknade sist och båda brasorna var redan tända. Det var bara att brygga morgonkaffet och sjunka ner i soffan och mysa i värmen.
När vi renoverade köket så bestämde vi oss för att sätta in en liten vedspis i gjutjärn, mest för att kunna laga mat och hålla värmen i händelse av långvariga strömavbrott (sen att elföreningen passade på att gräva ner alla luftledningar i samma veva och vi inte haft ett enda långvarigt strömavbrott sen dess... jaja... ). Den vedspisen är en källa till outsinlig glädje i dessa vintertider! Jag har lagat mat på den nästan dagligen sen kylan slog till.

Köttfond är inte det mest fotogeniska i köket... ser mest ut som diskvatten.

 

Idag står där en stor gryta med nötbuljong och puttrar och sen någon gång i kväll ska jag sila buljongen och portionsfrysa den. Jag brukar använda creme fraicheburkar, som jag ställer på en bricka i frysen tills buljongen är genomfryst och sen samlar jag alla burkarna i en plaspåse. Så lyxigt att plocka fram egen buljong, när någon maträtt behöver piffas till. Idag blev det lite rotsellri, persiljerot, lök, vitlök, ett märgben, ett litet köttben, lagerblad och vitpepparkorn. Kokas läänge, typ minst 8-10 timmar.
Ett lussebröd (!) fick jag bakat till mig och Beata, som är hemma och är förkyld. Hittade ett lchf-recpt på nätet och gjorde om lussekatterna till en liten limpa istället. Gissa varför? Jo, för då kan man skära skivor och breda smör på! Så lchf! Nu har vi mumsat massa lussemackor, så det blir nog att skjuta på middagen lite. ;-)

Jag misstänker att jag inte är den enda som har börjat lyssna på Stickpodden. Så trevligt att lyssna på medan man stickar. Helt plötsligt väcktes ett behov av att lyssna på stickprat, när veckans Stickpodd vara färdiglyssnad. Det finns en hel del engelska stickpodcasts och jag har testat igenom några och hittat en som jag har fastnat för. Den heter Cast On och hon som gör den heter Brenda Dayne.  Det finns 124 avsnitt, så det räcker ett tag. Idag har jag hunnit med tre avsnitt och börjat på ännu ett par sockar - i grått av alla färger! Det finns lite för mycket färger att välja på i mitt garnlager, så jag fick spel och valde att 'go crazy' och göra ett par gråa.

Sockembryo...

Jag önskar er alla en skön Luciadag!

En känsla av sommar

Det blev dags att placera pelargonerna i sin vinterförvaring. Länge hade dom stått borglömda på den tillbommade verandan, medan hösten blev kallare och kallare.
Märkligt nog blommade dom vackrare än någonsin under sommaren... tacksam för en sommarglimt, ger jag dom hedersplatsen i finfönstret ännu en tid.

Bokstavligt talat

Foliehattar i bokstavlig bemärkelse... allt för att sprida ljuset på bästa sätt. :-)
Trevlig fredag på er!

Snuviga

Sedan i lördags har Sofia och August varit hos oss. Tänk att en tvååring kan växa så fort! Det är lika kul att höra alla nya ord han lärt sig, varje gång vi träffas. Favorit just nu är nog 'Hej då' och 'mera'.
Något som också följde med var en ovanligt elak förkylning, så nu snorar och hostar vi på kapp och jämför alla nya spännande symptom som dyker upp. På inköpslistan står nässprej, näsdukar, febernedsättande och vitlök. Vitlöken täljer man till i lagoma bitar och stoppar i öronen... många öroninflammationer har stoppats på så vis. Nässprejen försvinner hela tiden bland soffkuddarna. August snyter sig själv numer - ett litet fräs och sen får man springa och slänga pappret i soporna. Hur kul som helst, tycker han, och hittar man inget lämpligt papper kan man ju alltid snyta sig i soffmunstycket till dammsugaren.

Nu verkar det som...

... jag har emigrerat, men det har jag inte. ;-)
Skottlandsresan i korthet - Skotska högländerna är det vackraste som finns.. skulle gärna flyttat dit om det inte vore för att jag trivs bäst hemma. Det växte rhododendron överallt och nu har jag utveckat ett starkt beroende, som hittills yttrat sig i inköp av sex stycken fina buskar i alla möjliga färger utom blått och lila (som jag inte gillar alls...). Det var kallt... vilket medförde århundrandet förkylning, som jag kurerar med trädgårdsarbete och gräsklippning. Konstigt nog stickade jag ingenting på resan och inte något sen jag kom hem heller. En stickpaus helt enkelt.
Så här tycker jag - det bästa med att resa bort är att komma hem igen. :-)

Loch Lomond

Random slott

Positive thinking!

Ben Nevis - Storbritanniens högsta berg

Vackra träd

Utsikt över en dal (minns inte vad den heter) 

Edinburgh och Arthur's Seat med blommande ärttörne

Harry Potterslottet - Alnwick Castle

Febern stiger...

Ja, resfebern, alltså... för imorgon åker M och jag till Skottland! Det ska bli så kul! Kanske jag rentav lyckas blogga från iphone... men jag lovar inget.  :-)

Hmm... vilken resväska blir bäst?

Lite trädgårdsbilder...

Gick en vända i trädgården mellan skurarna... solen tittade till och med fram en stund.

Rutigt är alltid rätt...

Gardenparty! Alla är välkomna! 

Lite stöd i livet behöver alla

Återspegling

Dags för kaffepaus...

Nystar garn och funderar...

... på bloggen och om att blogga. Återigen fastnande jag i att inte blogga... det är som med träning att ju längre tiden går utan träningspassen desto svårare är det att börja igen. För mig är det så att orden liksom sitter fast och måste dras ut med stor vånda och jag började blogga för att öva mig på att formulera mig i ord. Nu är jag vääldigt skrivotränad (knasigt ord... finns det egentligen?) igen, men ändå bloggsugen. Vi får se om jag kan komma igång...
Garnet (Tant Koftas ljuvliga Angorett) på bilden ska bli ännu en Tailored Sweater med svart ok och resten i rött. Dom första svarta varven är stickade och det känns som att det kan bli en fin kofta om några veckor.

Bloggvärlden är märklig... man känner många fina människor som man aldrig träffat. Igår, på stickcaféet på Öas café, fick jag tillfälle att träffa två av dom; Sammanfaller och Swedutch. Jättkul!
Efter en snabbvisit på Öas, så åkte jag och Beata vidare till Nordiska akvarellmuséet och sista dagen på vårens utställning; Write red in blue av Anu Tuominen. Besöket kan sammanfattas med ordet fantastiskt! Jag önskar bara att vi hade fått se utställningen fler gånger, men är glad att vi hann dit i sista minuten. Beata och jag köpte varsin bok med bilder från Anu Tuominens (prova att sätta genitiv-s på bara förnamnet... blir inte helt lyckat, kan jag säga) konstverk och jag tog en hel del bilder, fast man inte fick...

Glad Påsk!

Shaelyn

Nu är min svarta Shaelyn blockad och klar - färdig att presenteras. Sjalen är stickad i ett tungt, mjukt merinogarn från Colormart och den sista spetsrapporten i ett babyalpackagarn från Tant Kofta, på Cubics 4 mm. Mönstret var lätt att följa och spetsdelen fastnade direkt i minnet. Att varva slätstickning med mönsterstickning var väldigt vilsamt.

Det är när jag räknar efter att det bara tog knappt tre veckor att sticka den, som jag inser att mina handleder börjar bli riktigt bra. Hurra! Den verkliga förbättringen tog fart, efter jag läst om gurkmejans antiinflammatoriska egenskaper och bestämt mig för att prova på själv. En rågad matsked om dan utrört med lite vatten (nu snackar vi äckligt...) nedsväljes med vatten, samtidigt som man håller för näsan. Redan efter en vecka märkte jag skillnad i handlederna. Märkligt! Antingen fungerar det eller så hade det vänt ändå - jag plågar mig glatt vidare med malen gurkmeja... tacksam för utökad sticktid!