För några veckor sen fick jag mejl från Tant Kofta, att garnet jag beställt var färgat och klart. Att få vara i hennes fina växthus och välja och vraka i en hög med dom vackraste gröna härvor, det är lycka!
Härvorna har jag haft liggandes på matbordet för klappning och runtflyttning. Idag kom boken jag väntat på. Det blir nog en kofta av dessa finsaker, tror jag.
Bilden med bok och garn har jag fotat med risk för livet (kanske något överdrivet, men det låter bra... ). Första bilderna jag tog visade sig vara lite för suddiga, så jag gick ut igen för ett nytt försök. När jag som bäst höll på att arrangera, så brände det till på benet... brännässla, trodde jag och fotade glatt vidare. Konsigt nog fanns det inga brännässlor där jag stod, men det visade sig att stenen jag råkat välta ner, var taket på ett jordgetingbo. Det var ganska spännande att riva till sig alltihop och fly från platsen i ett moln av getingar.
Njut av bilden! ;-)
Härvorna har jag haft liggandes på matbordet för klappning och runtflyttning. Idag kom boken jag väntat på. Det blir nog en kofta av dessa finsaker, tror jag.
Bilden med bok och garn har jag fotat med risk för livet (kanske något överdrivet, men det låter bra... ). Första bilderna jag tog visade sig vara lite för suddiga, så jag gick ut igen för ett nytt försök. När jag som bäst höll på att arrangera, så brände det till på benet... brännässla, trodde jag och fotade glatt vidare. Konsigt nog fanns det inga brännässlor där jag stod, men det visade sig att stenen jag råkat välta ner, var taket på ett jordgetingbo. Det var ganska spännande att riva till sig alltihop och fly från platsen i ett moln av getingar.
Njut av bilden! ;-)
(Tack snälla, för alla era fina kommentarer om MyPiece. Brorsan var alldeles uppspelt, när han ringde och berättade om allt kul ni skrivit.)
7 kommentarer:
Verkligen fina fynd det där, härligt färg på garnet och en härlig bok. Jordgetingar kan var rätt ilskna ja, fick uppleva det som liten. Min syster retade upp dem genom att köra en pinne in och ut i deras bo och när svärmen kom sprang mina systrar fort och jag var bara tre år och hann inte med dem. Jag hade hela svärmen runt mig.
Det var som en vägg av getingar runt mig som i en virvel eller hur jag ska beskriva. kunde inte se alls för de förmörkade allt. Nu var jag i och för sig en mini unge, men de var mååååånga getingar som flög runt mig jätte länge i ilska. Jag gick sakta sakta sakta framåt hela tiden för när jag rörde mig lite nuddade virveln av getingsvärmen nästan hela ansiktet och till slut gav de sig och flög. Men inte en enda stack mig! Fruktansvärt konstigt......
Jag gick nog igenom min skräck för getingar ordentligt den gången, för efter det har jag inte varit rädd för dem. Numer är jag den som får ta bort alla getingbon åt andra. Och de sticker mig aldrig när jag gör det heller. peppar, peppar.....
Wow, vilken grön lycka! Njutning! Hoppas inte getingarna stack dig för mycket bara...
Vilken härlig stickhöst du har framför dig! :) Getingstick, brrr... Jag kämpar alltid med vetskapen om att de är väldigt nyttiga små djur, för jag gillar dem inte eftersom de är så närgångna och dessutom lite småputtriga och lättkränkta. :)
Vilken bok och vilka garner, men jordgetingbo, usch och fy, dom är för eländiga! Hoppas du inte fick för många stick.
Agneta kram
Den boka ser spennende ut. Med så mye flott garn må det jo bli en et fint plagg:)
Vacker sjal. De där jordgetingarna kan vara riktigt griniga av sig. Hoppas du inte för många stick.
Den finaste gröna nyansen! Hoppas att du inte blev allt för stungen av de där getingarna!
Skicka en kommentar