går det utan att jag blir snurrig i huvudet. Varv har lagts till varv och nu är jag nästan ifatt det ställe jag var häromdan. Misstaget är borta och det är en fröjd att sticka igen.
Hej, hej, välkommen till min blogg. Tina heter jag och här kan du läsa om sånt som gör mej glad... det kan handla om stickning och garn, surdegsbak och matlagning, blommor och trädgård eller kanske om tyger och färger eller vad som kommer för mig för stunden. I ett hus på västkusten bor jag, min man M och vår yngsta dotter Beata. Vår äldsta dotter Sofia är utflugen och har ett eget barn.
3 kommentarer:
Visst är det härligt att bara få sticka runt runt runt? Lite zen-aktigt sådär =)
Den ser ut til å bli flott:)
Gott, lycka till med fortsättningen.
Ser jag armeringsjärn i bakgrunden, i så fall blir jag avundsjuk, en aning, det är så fint!
Agneta kram
Skicka en kommentar