På gång...

När jag var liten tillbringade jag delar av somrarna i en liten stuga på västkusten. Sommarhuset byggdes av min mormor och morfar på 50-talet och togs sedan över av min mamma och hennes två systrar. Därför delades sommaren rättvist upp i tre delar och familjerna fick turas om att bo där. Fastän vi ju bevisligen inte bodde där mer än tre veckor var sommar, så minns jag det som vi alltid var där. Det fanns en spegel där som var väldig märklig för när man speglade sig i den såg man alltid finare ut än i alla andra speglar. Kanske var det ljuset eller kanske var den lite bucklig i glaset på precis rätt ställen. På hatthyllan i hallen låg det en hög med halmhattar som passade bra i starkt solsken. Det luktade sommar om dom hattarna. I garderoben fanns något fint - två stickade ollar, en blå och en grön, med raglanstickad ärm. Gissa om jag föredrog den gröna? Tröjorna hörde liksom till huset så den som bodde där för tillfället fick använda dom.
Dessa två tröjor finns inte mer (jag vet faktiskt inte när dom försvann... ), men jag har alltid velat sticka något liknande.
Gissa vad jag har på stickorna nu! Jag hittade nyligen det rätta mönstret på Ravelry och nu har jag hunnit sticka ner till midjan.
Det verkar väldigt lovande så här långt.

En känsla av sommar

Det blev dags att placera pelargonerna i sin vinterförvaring. Länge hade dom stått borglömda på den tillbommade verandan, medan hösten blev kallare och kallare.
Märkligt nog blommade dom vackrare än någonsin under sommaren... tacksam för en sommarglimt, ger jag dom hedersplatsen i finfönstret ännu en tid.

Sommarens sockar

Det har hunnit bli ett antal par obloggade sockar under sommaren - jag blev lite förvånad när jag kollade igenom alla bilder. Fem par! Det är nog dags att inse att ont i handlederna inte hindrar mig så mycket som jag inbillar mej. Visst tar det längre tid, men en maska är ändå en maska och till slut blir det klart. Alla paren är stickade från tån och uppåt enligt mina sockfilmer i vänstermarginalen. Ett antal korta filmer som beskriver varje moment i sockstickningen. Jag använder mig av magic loop-tekniken.

Först ut är ett par gröna (mina andra nästan likadana är utslitna och behövde ersättas), med ränder... helt klart mina favoriter. Stickade i Tant Koftas sockgarn på stickor 2,25 mm.

Ett par i Noro Kureyon Sock i ett försök att minska garnstashen lite... det hjälpte marginellt, men ett försök iallafall. :-) Även här har jag haft 2,25 mm stickor.

Ett par riktigt korta sommarsockar är nästa par. Om ni undrar över färgvalet, så var det för att matcha mina älskade och förhoppningsvis outslitliga Keensandaler (jag har haft dom i fem säsonger nu!). Jag tycker att jag lyckades bra, eller egentligen är det ju Tant Kofta, som har fixat den perfekta färgen. Stickstorleken behöver nog inte upprepas mer eftersom det är 2,25 mm på alla paren...

Sedan är det ett par till Beata i hennes älsklingsfärger (fast hon tyckte att det var onödigt mycket grönt... ). Stickade i Hjertegarns kunstgarn. Den här blå färgen blir förresten fantastiskt fin överfärgad med gult. ;-)

Sist är ytterligare ett par i Tant Koftas sockgarn. Det är nog det paret som sitter bäst av alla sockar jag stickat... någon gång ska jag skriva ner exakt på varvet hur jag stickar ett par sockar till mej själv. Det skulle underlätta framtida stickningar. Men, men, den dagen har inte kommit än.

Blomkålsris med köttbullar (lchf)

Idag har jag och Beata varit och köpt mitt livs första wokpanna (obegripligt att jag har väntat så länge med det) och därför passade det perfekt att göra wokat blomkålsris (jag brukar iofs alltid woka blomkålsris, men i vanlig stekpanna och det är betydligt krångligare) till köttbullarna.
I sommar lyssnade jag på Lotta Lundgrens sommarprat och insåg att en stor del av nöjet med att laga mat är att skära upp allt fint och förbereda innan själva finalen - tillagningen. Vässa knivarna och plocka fram alla kryddorna... det är fint det! Jag tyckte att det var ett av sommarens bästa sommarprat.

Blomkålsfräs
blomkål (för oss tre  är det lagom med ett normalt till litet huvud)
paprika
persilja till dekorering
stor klick smör
en skvätt grädde (om man vill... går lika bra utan)
gurkmeja, svartpeppar och salt
Skär blomkålen och paprikan fint. Smält smöret i wokpanna (blir glad bara av att skriva wokpanna) och häll i grönsakerna. Pudra över gurkmejan (jag har i gurkmeja mest för att få en vacker gul färg) och salta och peppra. Rör om då och då under tiden köttbullarna steks. Mot slutet kan man skvätta i lite grädde... nån matsked eller två.

Köttbullar
ca 500 g nötfärs
en lök
svartpeppar
en knapp tsk salt
ett ägg
2-3 msk grädde
en stor klick smör
Riv löken i en bunke och häll i alla ingredienser utom grädden. Vispa samma allt med elvispens degkrokar. När all är väl blandat är det dags att hälla i grädden. Hemligheten med fasta köttbullar som inte faller isär är - grädde! Vispa vidare tills köttbullssmeten liksom går ihop och blir seg.
Jag är, som ni kanske har förstått, rätt bekväm av mig, så jag gör riktig stora köttbullar, för det går snabbast. Av en sån här smet kan det bli ungfär sex köttbullar, som jag plattar till lite grand, för att förkorta stektiden.

En liten klick vitlökssmör på toppen är gott!

Höstfärger

Förra hösten stickade jag mej en höstig halsduk och för ett par veckor sen insåg jag att halsduken behövde kompletteras med mössa och vantar. Nu är jag klar och november kan storma in för jag kommer att ha septemberfärgerna med mig hela vintern.
Halsduken är stickad som en tub och är nästan två meter lång och mönstret har jag hittat på själv. Mössan är en omarbetad Felicity (mitt favoritmössmönster förövrigt) och vantarna är ur Sticka mera småvarmt av Johanna Wallin. Garnet är Tynn Alpakka från Du Store Alpakka. Totalt gick det åt två nystan brunt och ett nysta vardera av dom övriga färgerna.
Konstigt nog så var fyrkantiga stickor det enda som fungerade med det här alpackagarnet... jag fick inget flyt alla med vanliga rund, varken metall eller trä. Tur att jag hade ett par uppsättningar sådana.

Tjugofyra...

... trådar att fästa, sen kan jag värma mina händer i sprakande höstfärger. Tjugofyra... 24... XXIV... måånga trådar...

Nötgryta

Jag förereder dagens middag; en nötgryta med sting. Långkok på nötkött är något av det godaste jag vet. Det är lagom att starta nötgrytan när man är mätt efter lunchen. På så vis slipper man  laga mat när man är som hungrigast.
Idag stoppade jag i grytan:
ca 1 kg högrev skuret i småbitar
1 märgben av oxe
1 röd chili
1 paprika
1 gul lök
3-4 vitlöksklyftor
ca 50 g smör
peppar och salt
Skär grönsaker och lök i bitar och fräs tillsammans med kryddor i smöret. Lägg sedan i köttet och fräs även det. Salta. Lägg i märgbenet och täck alltsammans med vatten och låt koka i minst 3 timmar. Ibland faller det sig så att koket får ta 5 timmar. Det beror på hur hungriga vi är. ;-) Idag provar jag att krydda med spiskummin och paprikapulver... andra gånger hoppar jag över chilin och kryddar med lagerblad och kryddpeppar. Ibland rör jag i en burk smetana i grytan innan servering.
Till grytan smakar smörfräst blomkålsris eller vitkål fint.

Whally

En liten mössa har sett dagens ljus, eller ljus och ljus; den har varit färdig några dagar, men det har inte gått att fota pga av mörka moln. Idag bröt solen igenom och det var uppehåll en liten stund, så det blev fotografering av. En skön promenad hanns också med innan det började dugga igen. Missförstå mig inte nu - jag gillar höst och regn. :-)

 

Mössan är till vårt barnbarn, August och i brist på hans huvud fick Whally stoppa i sig en mössa och ett par vantar för att bli tjock och rund. Mönstet är Fish Hat [Dead or Alive?] av Thelma Egberts och det är andra gången jag stickar en fiskmössa. Faktum är att när jag stickade mössa nummer ett så var det första gången jag stickade på engelska. Jag tyckte att mössan var så rolig att spärren mot mönster på engelska försvann och efter det stickar jag nästan uteslutande på engelska. Så här i efterhand inser jag att det var det perfekta mönstret av välja som nybörjare på engelska mönster. Det finns många sticktekniker med och allt är bra beskrivet.

Den första mössan passar en vuxen med stor huvud, så jag valde ett tunnare garn (Tant Koftas Angorett) och gick ner en stickstorlek till 4 mm, för att det skulle passa ett barnhuvud. Sedan följde jag mönstret förutom att jag gjorde mössan kortare för att det inte skulle bli så mycket häng. Enligt mönstret ska stjärtfenan stickas platt och sen sys ihop. Detta hoppade jag över och stickade runt med magic loop istället. Allt för att slippa sy! Det räcker med alla trådar att fästa.

 Nu väntar Whally bara på att få mumsa i sej August...