Garnlycka

Nyss hemkommen från Tant Koftas julklappsöppet... say no more!

Ni som eventuellt undrar över frånvaron av grönt, kolla närmre på den brunaktiga härvan överst.

Jag testar lite tänk-utanför-lådan-tänk i mitt garnval här...

 

Edit: De röda härvorna är ett mohairgarn, de två grå under är babyalpacka, den ljusare grå härvan är svenskt lönspunnet garn, minns inte från var, den bruna är Filisilk och nystanet till höger är Noro Silkgarden Sock.

Varma vantar

Två vackra Noronystan från Tummelisa, som värmt min bokylla länge, har blivit förvandlade till iphonevantar (!!). Bästa jag stickat på länge... så smidigt att slippa ta av sig vantarna när det är dags att klappa iphone. ;-).
Mönstret jag använt heter Camera Mittens och är så fiffigt. Vantarna stickas från toppen av handen mot handleden och man behöver inte tänka på masktäthet eller liknande. Bara att börja och låta ökningarna följa handen. Vantarna i mönstret har bara hål för pekfingrarna, men jag gorde en likadan öppning på tummarna. Jag stickade som vanligt med magic loop och använde den här gången stickor 4,5 mm.

Värmande vantar

Mina favorithandledsvärmare är ett par gröna med röd kant stickade i Noro Kureyon sock. Nu har det blivit för kallt att ha bara fingrar utomhus, så för nån vecka sen kom jag på att det ju går att göra ett par likadana, fast med fingrar på. Fingervantar alltså... Nu är dom färdiga... sånär som på mer än tjugo ofästade trådar, med det är ju på insidan och i det här fallet är det utsidan som räknas. ;-) Hurra för varma vantar!
Den här veckan har ägnats åt stickning, sömnad (en klänning och fiffig förvaring ) och bakning (valnötsbröd, havrebröd och knäckebröd ) - husligt så det förslår...

Krull

Idag öser regnet ner, men inne hos mig brinner stearinljusen och två olika surdegar ligger och jäser i sina bunkar. Jag följer bloggen Pain de Martin och har länge varit sugen på att dyka in i surdegsvärlden, så förra veckan startade jag upp två surdegsgrunder, en med Saltås rågmjöl och en med rågmjöl från Limbacka kvarn. Sedan beställde jag boken Surdegsbröd, som är skriven av Marin Johansson från ovan nämnda blogg. En av surdegsgrunderna kom igång fint ( Saltåmjölet), men den andra luktade mer och mer alkohol, så den slängde jag. Igår kväll fick jag hem receptboken och den är underbar...

Igår kom två goda vänner hit och vi hade intensivt symaskinsrally i några timmar. Kul! Full av inspration kom färgningsgrytan fram och några små härvor Noro Kureyon sock åkte i. Grönt naturligtvis...
Det roligaste med att färga Norogarn är alla krullarna som blir.

Mossvärmare

Nu är kanten fixad och det var som en saknad pusselbit föll på plats. Jag tyckte om mina värmare redan innan, men nu känns det svårt att ta av dom även om jag är för varm. Kärlek.
Mossvärmarna är stickade i Noro Kureyon Sock och jag har använt bortrensade färgpartier jag inte riktigt tyckt om, som jag färgat över med grönt resp. rött. Stickade rakt med en liten ökning för tummen på 2,5mm rundsticka.

Idag har jag varit duktig och repat upp nästan hela Mondo Cable Pulli, som blivit liggande hela sommaren, för att jag inte kände mig nöjd med den. Det tog sådär två timmar av trasslande innan jag var klar. En tråd Kid Silk och en tråd av Ullcentrums 1-trådiga ullgarn, som tvinnat ihop sig. Puh! Nu är allt krulligt, luddigt garn separerat och nystat och väntar på mig och mina stickor. Stickningen har alla förutsättningar att bli en skön och varm hösttröja.

Förbättring

För några veckor sen stickade jag ett par handledsvärmare till mig själv (gröna såklart) och avslutade med en rullkant. Ser snyggt ut, tycker jag, men är fruktansvärt irriterande att använda. Varje gång jag använder dom, så försöker jag rulla upp kanten och idag fick jag nog. Det tog ett bra tag att peta upp tråden jag fäst med... hade filtat ihop sig litegrann, sedan tog jag det nystan som låg närmst, ett egenfärgat rött Norogarn, och började sticka på en bit till. Det blir en dubbelvikt 2 cm kantfåll, som inte kan rulla sig.
Det känns fint med det roströda ihop med det gröna... precis som vår lilla lönn, som har börjat skifta färg. Nu är det höst på allvar... inatt blir det kanske frost.

Ny sjalstickning

Nu har äntligen min inspirationskris släppt och det är lite tack vare Medeas fina Citronsjal. Jag har varit lite småsugen på att sticka en ny sjal länge, men inte riktigt hittat rätt. Denna gång ska jag prova att göra Citronen utan 'ruffles'-sektionerna. Får se hur det blir... just nu känns det helrätt.

Innan middagen fick jag fäst de sista trådarna i mina Norosockar och jag är såå nöjd med resultatet. Dom ser ut som mörka skogar med mossa och lavar.

Imorgon kommer jag att meddela vem som har vunnit i min utlottning.

Vilsamt

Vad skönt det är att sticka sockar, när inspirationen tryter och sticksuget är starkt. Rastlöst har jag vandrat runt och väntat på ny idéer, som inte har dykt upp. Då är det ett säkert kort med sockstickning, för att få mungiporna att sträva uppåt igen... Dessa stickar jag på mina enda Addi-stickor 2,25 mm, för att sockarna håller bättre när det blir tätt stickat (... och för att stickningen inte ska bli färdigt för snabbt  ;-)). Garnet är de sista resterna av mitt egenfärgade Norogarn, så det får avgöra hur höga skaft det blir.

Låt mig presentera: Ollie

Ollie the Oliphant är färdig. Mönstret jag använt är Ysolda Teagues Elijah. Som vanligt, när det gäller hennes mönster, så är det lätt att följa, med detaljerade bilder och smarta lösningar. Det gick åt en knapp härva Cascade Yarn 220 och jag följde mönstret till punkt och pricka. Rolig stickning. Vi hade inte tillräckligt med stoppning hemma, så en illrosa Lisebergsvinst är numera huvudlös och ganska mager och sladdrig.

Så roligt med era positiva kommentarer om min färgning. Tack alla! Jag fick en fråga av Agneta, med bloggen Snäckskalsdalen, om hur jag lärt mig att färga.

Det är lite svårt att svara på det, men det är nog en kombination av flera olika saker. Jag har alltid varit djupt intresserad av färg och det började redan i förskoleåldern. Jag har gått några akvarellkurser och har ofta ändrat om hemma, målat och tapetserat. För sådär femton år sedan gick jag en tovningskurs, för Gunilla Paetau Sjöberg, där vi fick en kort genomgång av hur man färgar ull och det är sedan dess jag har mina ullfärger. För det mesta är det genom att försöka och prova sig fram som jag lär mig nya saker. Ibland blir det mindre bra och då är det bara att försöka igen. När det gäller färgning finns ju alltid den sista utvägen; att färga svart. ;-)

Det blev ytterligare en härva färgad igår och det var Kureyon Sock i en skrikrosa färg (begriper inte hur jag kunde köpa det nystanet... ), som färgades om till, håll i er nu... roströda toner.

Regnig söndag

Vad passar bättre än att baka bullar en sån gråmulen och kall dag? Efter att ha småfrusit mig igenom morgonen satte jag en fördeg och kröp i hop i min sköna fåtölj och stickade färdigt mina Toast och fäste trådar, medan degen jäste. Tända stearinljus glimmade i regnvåta, ojämna glasrutor på verandan...
Skönt att stå i köket brevid den varma ugnen och baka ut degen.
När första plåten var färdig kunde jag väcka min nattarbetande make med kaffe och nybakt kanelbulle. Mysigt!

Nu sitter jag här och bloggar med nya tåsockarna och handledsvärmarna på... funderar på vad jag ska sticka härnäst... har totalt snöat in på Noro sockgarn och färgade lite mer rester igår... får bli något av det garnet.

Tabi och Smålandsresa

Det blev trist att sticka med lin, så jag tog en paus med min tunika och började sticka ett par Nice. And. Easy. istället. Socktypen kallas Tabi socks och är som motsvarande tumvantar. Roligt och lite pillig, men nu har jag passerat det svåraste stället. Garnet är Noro Kureyon sock i färgen S236, som har mest gröna nyanser. Jag stickar med Magic loop och stickstorlek 2,5mm.

En perfekt bilstickning! Vi har varit på första besöket i äldsta dotterns och hennes sambos nyköpta hus. Där pågår renoveringsarbete för fullt. Målning, tapetsering, golvslipning och elarbeten. Huset ligger i Småland nära gränsen till Västergötland, med en vidunderlig utsikt mot Isaberg. Vi hade en härlig eftermiddag, med inventering av stall och ladugård, spännande uthus och snickarbod. Som ett museum från förr... jag började genast fantisera om hantverksbutik och café i snickarboden...

Huset

Snickarbod

Stalldörren

Isaberg (långt, långt borta)

Jag måste bara visa våra fantastiska borstnejlikor som är en påminnelse av dom som bodde här före oss. Helt plötslig när vi tagit ner några björkar i närheten, så dök dom här raringarna upp som en färgexplosion i det gröna... Ser ni den den lilla spiralformade knoppen... som ett litet konstverk.

Två par sockar

Jag har äntligen avslutat mina två sockstickningar, grön/svartrandiga Opalsockar till mej och turkosgrårandiga Norosockar till lillasyster. Båda paren är stickade från tån och upp, mina på stickor 2,25mm och lillasysters på 2,5mm. Jag använder en teknik jag hittade på nätet, gör att få skarven i randningen osynlig. Det fungerar väldigt bra.

För ett bra tag sen började jag på Katie Davies' Manu och jag hade tänkt sticka runt och klippa upp för knappkanten. Det kändes aldrig riktigt bra och i helgen bestämde jag mej för att repa upp alltihop och börja om. Nu blir det som det står i mönstret, fram och tillbaka. Hittills känns det bra.
Lillasyster beställde ett nytt vårigt mobilfodral och det är nu klart. Jag använde Judy's magic cast on och avslutade med en resårkant. Noro silkgarden och KnitPro rundsticka 2,5mm.

Denna dag har mest använts till brödbakning och städning. Jag har också lyckats plantera om mina pelargoner och novemberkaktusen och påskpyntat lite.

Snösmältning

..

Vilken härlig vårdag vi fick igår. Snödropparna har äntligen vågat sej upp genom snön och fåglarna börjar inspektera holkarna. Vi hade kvällsbad i tunnan på lördag och vattnet höll ca 20 grader på söndag förmiddag, vilket mannen genast använde till att hjälpa snösmältningen lite på traven.

.

.

Vårstädningen i trädgården kommer lite närmare, men än är det långt kvar innan jag kan få kratta gräsmattan och börja gräva i jorden. Han föreslog att jag skulle köpa lite blomjord och köra ner händerna i, men det är inte riktigt samma sak, eller hur?

Koftan är nästan klar och jag valde de blommiga knapparna. Jag måste förlänga ärmarna lite bara, kändes en aning för korta. Så fort koftan är färdigstickad och det blir sol igen kommer det bildbevis.

Lite ny stickning på gång, ett par våriga sockar till lillasyster i Noro Kureyon sock, stickade från tån och upp med magic loop. Jag tycker verkligen om att sticka med Norogarn... färgskiftningarna och att garnet varierar i tjocklek. Det ger en levande yta och variation hela tiden.

.